Släpp underarmarna fria, det är vår! (igen)

Då har man inlett årets cykelsäsong, om än lite sent. 2 härliga vårmil sitter i benen nu. Det känns bra.

Det är lite skumt att cykla när man nästan är själv på cykelvägen. Då är det ju lätt hänt att man sjunger med i de jazziga låtarna man har i örat.
Innan man vet ordet av sjunger man högt och tydligt på 'Lips of an Angel' eller 'Chelsea Dagger' eller kanske nåt från Lars.

Så skrämmer man nån stackars gångtrafikant som man inte såg i lyckoruset.

På hemfärden såg jag massa tussilagos också. Har aldrig nånsin sett så många tussilagos i hela mitt liv. De var överallt o ingenstans. Tänk vad man missar när man tar bilen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0